Torne, Kalix, Lule och Pite älv avsätter stora mängder sötvatten
i Bottenviken, långt över 40 miljarder kubikmeter varje år! Det
är således naturen själv som begränsar siklöjans utbredningsområde
längs norra Bottenvikskusten och anledningen till att Kalixlöjrom endast
kan utvinnas från Haparanda i norr till Piteå i söder.
På finska sidan av Bottenviken är tillflödet av sötvatten lågt
och den steniga, långgrunda botten ogynnsam för siklöjorna att leka
på. Av den anledningen trålas det inte heller efter siklöja och
det begränsade fisket sker heller inte för rommens skull.
Googlemaps karta